En skön dag
Idag har jag varit ledig. Skönt. Tog sovmorgon och stack sedan iväg till stan för att träffa Ääli. Vi gick på café oh uträttade lite ärenden och styrde sedan kosan mot Karis för lite shopping. Canny besöktes för att shoppa rea-plagg men underligt nog var allt jag hittade normalpris. Piss. När vi anlände till Ekenäs pånytt besökte vi Piidi. Hon var på gott humör och bjöd oss på en stooor pehmis, mums :)
Ääli lyckades få mig med på step idag och gud i himmelen vad det var skönt att träna. Svetten rann som bara vad men känslan efter timmen var obeskrivlig. Än en gång konstaterade jag att jag Älskar att träna! Härligt härligt.
Nu har jag nyligen ätit ris&broiler i min ensamhet. Mamsen är i Sverige fortfarande, när jag frågade när hon kommer hem svarade hon: "Jag har läkartid i september.." Jaha tänkt man, nåmen vi syns i september! Syrran är i Ikea, inte ens katten vill vara inne och hålla mig sällskap! Ett samtal från pojken fick mig dock på lite bättre humör och jag kände mig genast mindre ensam.
Annors så fick jag brev från Novia idag där de stod att jag blivit antagen till utbildningsprogrammet för vård. Vet inte om jag är så glad över detta besked som jag borde vara. Är det verkligen vad jag vill? Tur så har jag ett helt år på mig att fundera. På något sätt lockar något inom idrott mera, så kanske man styr kosan mot Sverige nästa hörst eftersom dom har bättre utbildningar inom just det området. Man får se var man hamnar.
Nu ska jag dra täcke över mig och drömma om underbara soldatgossen...
Ääli lyckades få mig med på step idag och gud i himmelen vad det var skönt att träna. Svetten rann som bara vad men känslan efter timmen var obeskrivlig. Än en gång konstaterade jag att jag Älskar att träna! Härligt härligt.
Nu har jag nyligen ätit ris&broiler i min ensamhet. Mamsen är i Sverige fortfarande, när jag frågade när hon kommer hem svarade hon: "Jag har läkartid i september.." Jaha tänkt man, nåmen vi syns i september! Syrran är i Ikea, inte ens katten vill vara inne och hålla mig sällskap! Ett samtal från pojken fick mig dock på lite bättre humör och jag kände mig genast mindre ensam.
Annors så fick jag brev från Novia idag där de stod att jag blivit antagen till utbildningsprogrammet för vård. Vet inte om jag är så glad över detta besked som jag borde vara. Är det verkligen vad jag vill? Tur så har jag ett helt år på mig att fundera. På något sätt lockar något inom idrott mera, så kanske man styr kosan mot Sverige nästa hörst eftersom dom har bättre utbildningar inom just det området. Man får se var man hamnar.
Nu ska jag dra täcke över mig och drömma om underbara soldatgossen...
Kommentarer
Trackback
