Ann-Sofie

..till att jag är lyckligast i världen är förståss att min London girl är hemma över helgen. Det kunde ni väl alla gissa? Jag menar, det var ju en självklarhet. Eller sen int. Haha, så sjukt.

Alltså, jag befann mig på tränarskolning igår kväll när jag såg att Danne hade ringt 2ggr. Jag ringde upp, och han undrade bara om han fick låna Singstar utav mig. Javisst, sa jag och meddelade att jag hör av mig när jag är hemma. Danne blev otålig när det tog så länge och skickade "tar de länge ännu?" Jag svarade att "jag startar hemåt nu". Väl hemma frågade mamma om Danne fått tag på mig, eftersom han också hade ringt hem. Hmm, tänkte jag, jävla brått har ha nog me att få Singstar till morgondagen..

Nåja, ovetande om vad som komma skulle plockade jag fram Singstar ur hyllan. Jag hörde att en bil stannade och det plingade strax efter det på dörren. Mamma ställde sig också för att se när jag öppnade. "Int behöv du si mamma, de e bara Danne och Jonas" sa jag medan jag öppnade dörren men var svängd med ansiktet inåt. "Hej, vi tänkte bara komma och låna Singstar" sa Ida. Där stod Ida. Men Ida är i London så vem fan e på min trappa? " Va fan" var det enda jag fick ur mig. Sen kom tårarna, skratten, hjärtklappningarna, andningsvårighterna. Jag skakde som ett asplöv.

Jag vet inte hur många gånger jag nämnde ordet "sjukt" efter besöket. Jag gav upp med att förklara hur jag kände för det lät endast i stil med.. "Alltså... Så sjukt... Nej herregdud... Alltså.... Men... Hur kund.... Så sjukt..." Ni kan ju gissa hur "lätt" det var att få sömn. Där låg man heeelt i esse och tänkte på morgondagen, idag alltså. Fan va vi ska ha kul ikväll.

Observera mitt inlägg "Tisdag". När jag skrev det så hade Ida redan planerat att komma hit över helgen. Snacka om att ens önskan går i uppfyllelse!

Jag Är lyckligast i världen. Piste.