Ann-Sofie

Mamma Monica och Pappa Henry. Finaste föräldrarna i världen. Tyvärr tog pappas resa slut alldeles för tidigt. År 2001 slutade hans hjärta slå, mittiallt. Kvar blev då mamma ensam med två döttrar. Som 12 åring förstår man inte riktigt vilka alla utgifter det finns när man bor i ett egnahemshus. Nu i efterhand förstår man. Men supermamma fixade det. Hon höll sitt humör uppe och stöttade oss med våra aktiviteter och ställde upp med att köra oss hit och dit. Hon kom alltid med på alla mina fotbollsmatcher och turneringar. Än idag är hon en trogen supporter.

Min mamma är en person som jag ser upp till oerhört mycket. Hon är en stark kvinna som klarar det mesta, själv. Hos henne känner jag trygghet, och har gjort det hela min uppväxt. Hon ställer a l l t i d upp.

Pappa var en person som ingenting var omöjligt för. Allting gick att lösa på något sätt. Rätt inställning och viljan att ge åt andra. Pappa och jag var riktiga buddies, vi grejade ofta tillsammans i garaget. På stugan högg vi ved, fiskade och donade medan syster och mamma stod för städning och matlagning. Även fast pappa inte är här ser jag enormt mycket upp till honom också. Han hade en fin personlighet.

Jag älskar er.