Ann-Sofie

Vi sticker till Manchester.

Det blev ett tårfyllt möte på Interchange idag när jag såg min vän kliva ur bussen. Där stod jag och viftade med min choklad slickepinne som var inslagen i Union Jack för att hälsa henne välkommen.

Nu är hennes första öl drucken på favortipuben och vi ska nu prata skvaller medan vi ligger skavfötters i min säng. Oh happy day. Och jo, jag pratar givetvis om Boni.

Första fotbollsträningen på 6 månader. Som jag har väntat.

* Besöka London
* Besöka Manchester
* Besöka Skipton + marknad där
* Göra en tatuering
* Köra på vänstra sidan
* Äta Fish&Chips
* Besöka Liverpool
* Besöka Bettys tea-room
* Göra ett (flera) Pub besök
* Dricka half-pint daytime
* Besöka platsen där TV programmet "Hem till gården" är inspelat
* Äta en 'äkta' english lunch (mini chipspåse, chokladstång och läskedryck)
* Se havet
* Besöka Wales.... Scotland
* Se en fotbollsmatch Live
* Gå på bio
* Gå på teater
* Lyssna på Live Music på en Pub
* Äta jacked potato
* Besöka ett engelskt hem
* Köpa starksprit (t.ex Jägermaister) från mataffären
* Besöka York

Finns det något bättre än att gå en torsdagskväll till postlådan, ledsen över att fotbollsträningen idag inte blev av p.g.a att laget har match, och se att man fått paket?



Tack älskade vän! Pussvallan kom extra lämpligt eftersom jag tappat bort mitt, och de senaste dagarna klagat över att jag inte har något.

Ses på onsdagen chica!

Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering, igen, men jag har varit så upptagen med massa saker att blogg inlägg har fått vänta. Nu har dock mitt besök åkt hem, båda uppsatserna är skrivna och inlämnade och jag har en lugn stund för uppdatering. Har ni saknat mig?

Well, det blir mycket bilder idag eftersom en bild säger mer än tusen ord.


På tisdagen gick jag och handlade nödvändigheter inför TORSDAGENS FOTBOLLSTRÄNING. Den första på 6 månader! Gissa om jag är i mitt esse. Ren lycka, det är vad det är.


Efter sport shoppingen mötte jag dessa två härliga, saknade familjemedlemmar som valt att komma på besök. Det var också ren lycka.


På onsdagen for jag iväg på praktik, men tog mamma och Lasse med mig för att det skulle få se det härliga landskapet jag ser varje dag. Dessutom hade vi väldigt tur med vädret, som till vår lycka valde att vara fint hela veckan.


På torsdagen åkte vi alla till vackra staden York. Vädret var härligt och staden likaså. Vi var turister ut i fingerspetsarna och njöt till hundra.


Bettys Tea Room stod för lunchen och vi var mer än nöjda. Men man kan väl inte vara annat när man blir serverad te i silverkannor och desserter från en "point&pick" kärra som rullar fram till ens bord av de trevligaste av servitriser. Det var nog lite lyx hela Bettys.


Under fredagen drog jag med mig sällskapet till Saltaire. En liten del av Bradford som förut var ett industriområde. Byggnaderna som arbetarna bodde i är identiska och själva industrihuset är omgjort till museum. Solen sken, vi hade varmt och njöt, igen.


Fredag kväll var det avskedsfest för vår finländska vän. Tyvärr slutade kvällen lite för tidigt för min del och medan de andra skakade rumpa på student krogen sov jag sött i min säng. Så kan det gå.


På lördagen blev det för oss att bege oss till Coral Window Stadium för att se hemmalaget Bradford inkassera en 3-0 förlust. Efter matchen avnjöt vi tillsammans med m&L en god middag på restaurang Mamma Mia.

Under lördagskvällen mös jag till det med makuunikarkki i mammas&lasses hotellrum. Jag mös så gott att jag sov över.


På söndagen var det dags att säga hejdå. Vi tog en kaffe i solen på Starbucks innan det var dags.


Lina var snygg som vanligt!

Efter avskedet traskade Lina och jag till affären för att köpa sushi och ingredienser till potatis sallad. På hemvägen njöt vi, surprise surprise, av det härliga vädret.


Har jag sagt hur mycket jag gillar den här flickan?


Sen åt vi vår sushi ute i solen på gräsmattan och var allmänt lyckliga, tills vi måsta avbryta för att gå in och skriva våra uppsatser. Vi tog dock en paus under kvällens lopp för att äta knackorv och potatis sallad, också det ute på gräsmattan i kvällssolen.

Life is good!

När mamma och Lasse kom hit på tisdagen hade de någonting med sig i klass med dyrbara diamanter;



MAKUUNI-KARKKI!

Jag har påriktit världens bästa syster. Tack!

Vi blev bjudna på middag till vår klasskamarat idag. En middag som för övrigt var super, god mat och härliga engelsmän. Ett trevligt slut på den här helgen.

Men,
medan vi väntade på att bli upplockade från tågstationen hann vi ta några rejält fula bilder. Dom här bjuder vi på, så att ni också ska få skratta lika mycket som vi gjorde. Jag vet inte hur många gånger vi klämde ur oss "Jag kisar snart ner mig".....





Nu säger jag som farmor, ett gott skratt förlänger livet. Och idag har vi definitivt förlängt våra liv med åtminstone 10 år.

Nu tar jag kväller.

.. när du ser sådant här in the middle of the City Centre.