Ann-Sofie

Idag är det nyår och idag är det vår fjärde födelsedag tillsammans med Johan. Det firar vi med att åka in till Helsingfors där vi ska äta gott och bo på hotell. Ser väldigt mycket fram emot det.

GOTT NYTT ÅR, nu far jag till K-market och sälja raketer med fotbollslaget.

Hippaste pepparkakorna ever. Go sis!

Den här roliga grejen tar nu slut efter detta inlägg. Sjukt hur 30 dagar har gått fort. Nåväl, ett sista ögonlblick skall jag bjuda på.

Studenten 2008. Oförglömlig perfekt kväll i fina vänners sällskap.

Bra musik. Röd lonkero. Jag mår bra och ikväll kommer att bli aaaaawsome!!!

Jag har tydligen varit jättesnäll i år. Tack Tack Tack fina tomten J.

En kvistig rubrik. Vad vill jag uppnå med mitt liv? Tjaa..... Givetvis vill jag ha en familj. Men någonting som jag definitivt skulle vilja uppnå är att driva och vara ägare av ett privat boende. Antingen för utvecklignsstörda, åldringar, unga eller barn som behöver någon form av hjälp. Ett trevligt ställe att vara på och en möjlighet till utveckling och rehabilitering för dem som behöver det. Vi får se, vi får se.......

Givetvis Pappa Henry. Jag skulle göra vad som helst för att få ha honom här igen. Speciellt jobbigt tycker jag det känns så här vid juletider. Det är liksom en plats vid bordet som är tom som inte borde vara det. 

Skären. Lätt. Vår skär ligger på Brändö i Ekenäs skärgård. Man måste åka ut med båt för att komma dit. Älska skärilivet. Där kan man alltid koppla av och bara vara. Jag tycker det är charmigt att måsta hämta vatten från brunn, diska utomhus, fiska och sitta på utedasset och filosofera.

Jag är livrädd att någonting skall hända min mamma. Jag är livrädd att hon ska tas ifrån oss för tidigt. Försöker att inte tänka på det, men ibland när det väl händer grips jag av panik. Det får inte hända!

Första gången jag kommer att studera utomlands. 

Om drygt 3 veckor befinner jag mig i England. Min studieplats för vårterminen. Det känns sjukt att tänka på det här viset. Kan nog inte riktigt förstå att jag verkligen är på väg. Den största tanken som snurrat i mitt huvud kring hela grejen är givetvis Johan. Alla har dessutom frågat sjuhundrasjuttioelvatusen gånger "Hur blir det med Johan då?". Men mitt (vårt) svar är givetvis att vi fixar det. Vi måste bara gå in i det hela med rätt inställning. Sist och slutligen är 4 månader en jäkligt kort tid av 4 år. Vi vet var vi har varandra och vad vi vill med våra liv. Tacka vet jag Skype! Och dessutom får ju Johan en chans nu att se England :)

Jag säger inte att det kommer att bli lätt. Inte alls. Men jag tror på oss och att vi fixar det. Att dessutom höra Johan säga samma sak gör mig lugn i själen. Vi har dessutom någonting väldigt fint att se framemot som väntar oss när jag kommer hem.

Nu korkar vi champagnen för världens bästa vän. Färdig närvårdare she is! Hurra Hurra Hurra!!!!!

Jag sticker iväg på dagisets julfest. Som jag har längtat efter att få träffa de härliga barnen. Oh Happy day!



Efter julfesten flyttar jag hemhem. Välkommen jullov!

Videon får tala för sig själv. Som Coldplay fantast satt jag med gåshud hela låten igenom med bästa tänkbara sällskap, syster.


Min film från konserten.

Ett annat ögonblick är också söndagen den 19.9.2010. Den kvällen ringde Per och frågade mig om jag ville bli Gudmor till Victor. Jag släppte en tår och blev lycklig.


Jag gick ner till ån den kvällen och såg på fyrverkeri. Den här var för Victor och gudmor bestämde jag.

December är en bra månad. Jag trivs med snö och tycker faktitst att det är mysigt med lite kyla. Hittills har december fört med sig mycket pappersarbete och tusentals mail Bradford skolan och oss emellan. Mycket som skall fixas. Någon julstress har jag dock inte kännt av eftersom jag har haft majoriteten av mina julklappar färdiga sedan juli månad. Nördvarning, i know. Eller kanske bara vuxet och smart.

December fick en bra start med en fotbollshelg på Åland och fortsatte med sista veckan praktik följt av en jobbhelg. Nu är jullovet (nästan) här. Bara några uppgifter kvar att skriva färdigt. Jag får åka hem till Ekenäs och förbereda mig för vad som komma skall nästa månad. Men innan jag är där, vid den 13.1 skall jag hinna fira jul, festa loss på numero uno, sälja raketer med fotbollslaget och fira nyår och 4 år tillsammans med finaste Johan. Kan jag klaga? Hell no!

December och jag trivs ihop.

Det finns många saker jag har gjort som jag inte borde ha gjort. Men sådana saker har jag lärt mig att inte göra igen. Det är lite så vårt liv fungerar tycker jag, vi prövar och gör bort oss och lär oss.

Men det finns en sak jag verkligen ångrar. När jag var på läger på Tofö hade jag fått låna min pappas gamla telefon för att jag skulle höra av mig och berätta hur vi har det under lägerveckan. Jag hörde av mig flera gånger, till mammas jobb.. Mamma påpekade för mig att pappa hade frågat henne varför jag bara ringer till henne och inte alls till honom. Jag tänkte inte mer på det, och ringde inte heller pappa. När jag kom hem från lägret var det för sent. Jag hade inte pratat med honom på hela veckan och skulle inte få en chans att göra det nånsin igen heller. Det ångrar jag.

Min favoritfödelsedag var min 4-årsdag. Och så en gång, när jag fyllde fyra år, fick jag en gåva av min farmor. En fin present, när jag fyllde fyra år. Som jag sen så länge hade kvar....

Jaa, ni fattar. Jag fick en nalle utav farmor som har följt mig hela livet. Den har varit med på operation, varit borttappad i Helsingfors, varit maskot i fotbollslaget.. Den är en del av mig och givetvis finns den här i Åbo nu också.

Det är omöjligt att plocka fram endast ett favoritminne. Jag har too many. Italien resan.ABI resan.USA resan.När min vän Jannica berättade att hon flyttar tillbaka till Finland.Coldplay konserterna.Alla tusentals fotisturneringar som junnu.Härliga skrattattacker med vännerna.Midsomrar i skären..... Som sagt, listan kan göras låååång. Men ett minne som ligger högt på min lista är nog när vi steg till div.2 med damerna. Hösten 2009 blev det klart. Efter att ha fumlat bort en match som vi borde ha vunnit och istället spelat jämnt blev det plötsligt osäkert om vi skulle stiga. Det var många tårar efter den matchen och det såg mörkt ut. Men någon högre makt ville att vi skulle stiga och de andra lagen spelade som vi ville. Vi vann sista matchen på hemma plan, i ösregnet. OCH VI STEG. Härlig känsla.

Min första kyss var i lekis. Vi lekte mamma, pappa, barn uppe på ett loft. Jag och pappan i leken satte en filt över barnet och sa att han skulle sova. Filten var en med mimmi och musse på som pussades. Pappan pekade på M&M och viskade att vi skulle göra likadant. Jag fnittrade lite och innan jag hann göra annat pussades vi. Så som vi hade sett att dom gör på TV. Två sexåringar.

Jag har en dröm som jag innerligt hoppas att går i uppfyllelse. År 2014 kommer Fotbolls VM att spelas i Brasilien. Både Johan&jag skulle vilja åka dit. Att få dela fotbollsglädje med min favorit i hans favoritlags hemland skulle ju helt enkelt vara perfekt.

Om jag tänker på andra drömmar om framtiden så är det att när jag är färdig få ett riktit bra jobb som jag trivs med. Givetvis också familj och ett fint hus.

Men jag börjar med att drömma om torsdagen inkommande vecka och jullov.


Fotbollsfantaster

Fick en dos kärlek av denna filur idag. Han e så fin, min gudson.

Det här är inget jag brukar göra, och nu är det redan andra gången på 5 dagar som jag visar dagens outfit. Well well, det e bara att följa dagarnas rubriker när jag har gått in för att göra det.

Outfiten från dagen på dagiset byttes ut mot sköna resekläder för hemfärden till Ekenäs. Ett par av favoritbyxorna och en av favoritmys jumprarna.

Vecka 49.

måndag: Självständighetsdag. Vi tog en riktig slö dag med Johan och gick sedan till Pikku Torre för att äta mumsig mat. Jag rekommenderar verkligen.

tisdag: Tidig väckning och iväg till praktiken. Gick till skolans gym för att göra rehabiliterings-träningsprogrammet för knät. Kom hem och såg ett av favortiprogrammen Navy CIS och sedan finalen i Bartenderskolan.

onsdag: Mulle utfärd med dagiset. En hel förmiddag i skogen och frusna fötter. Pysslade jultavlor med barnen och sprang (så gott de nu gick) sedan iväg för att möta upp grabbarna och fara iväg till Tampere på futsalmatch. Killarna inkasserade en snöplig förlust som lika väl skulle ha kunnat vara vinst. En 0-3 ledning vände till 3-3 och i förlängningen fick de ge sig med 5-3. Synd.

torsdag: Sista dagen på praktiken. Vart har 6 veckor tagit vägen? Kommer att kännas vemodigt. Jag har trivts så bra där. Efter det blir det hemfärd till Ekenäs. Jeei.

fredag: Träff med gudsonen. Fysioterapi i Helsinki och senare på kvällen IDOL final.

lördag: Besök hos frissan och sedan jobb.

söndag: Jobb.

Jag använder väldigt sällan handväska. Jag är mer än ryggsäckstyp eller ha-allting-löst-i-fickorna-typ. Speciellt nu när jag är på praktik på dagiset är det ryggväska som gäller. Men innehållet i min ryggväska idag var följande:





*Kalendern, alltid med så att jag kan hålla reda på mitt liv.
*Utebyxorna, annars fryser man ihjäl när man skall stå ute.
*Innetossor, så att fossingarna hålls rena.
*Praktikutvärdering, jag blev godkänd. Hurra!

År 1989 kom jag till världen och då väntade en nervös storasyster på mig. Hon säger att det var mitt fel att hon började bita på sina naglar eftersom hon var så nervös när jag föddes. Hon har dock tagit sig ur det problemet och jag kan känna mig lugn. Min syster är en 86:a, dvs hela tre år äldre än mig. Oftast undrar folk om det är min lillasyster eftersom hon är så mini. Men nej, storasyster she is, och inte vilken storasyster som helst utan den bästa storasystern i hela världen.

Annalena och jag har ett nära förhållande till varandra och jag rådfrågar henne om allting. Ingen skillnad vad saken gäller. Och hon gör likadant, den andras åsikt är viktig. Hon bor också i Åbo vilket jag är väldigt glad för. Vi har alltid haft ett bra förhållande till varandra men speciellt på senare dagar, när vi båda har mognat, har vi blivit ännu tightare. Finns inte många saker som slår syster-mys.

När vi var små kan jag tänka mig att jag många gånger var en  pain-in-the-ass lillasyster. Jag skulle hänga med med Annalena och hennes kompisar överallt. Ö v e r a l l t. Men hon tog mig (oftast) snällt med. Något som dock fick bägaren att rinna över var när jag följde med på hennes sim-resor med lågstadieklassen och stal showen med att i bussen rapa på beställning. Säga de andra barnens namn osv. Annalena gick då på sexan och 12 år kanske var en känslig ålder... Det slutade i alla fall med att en skrattande mamma tog bort mig. Hehehehehe.

Vår värsta fight minns jag mycket väl. Annalena gick på 9:an och jag på 6:an. Det var kväll och mamma hade gått ner till nedre våningen för att sova. Sis och jag var på väg att lägga oss men skulle först tvätta tänder och ansikte. Hon stod vid spegeln vid lavoaren i vessan och jag gav en liten knuff för att ta vatten i mitt tandglas. Det skulle jag inte ha gjort. "Vad gööör du?? Du tror att du kan tråma dig hur du vill som om du sku äga hela väääärlden!!!!!" Jag blev arg och gav henne en knuff och försvarade mig med "Int tror jag alls!!!! Själv e du sån!!!" Sen drog fighten igång på allvar. Jag ljuger inte när jag säger att hår tussar flög och armar och ben blev röda och blå av slag, knipningar och sparkar. Vi skreeeeek och skreeeeeek. Till slut kom en arg mamma upp och sa " NU SLUTAR NI!!!!!!!!! Herregud, grannarna tror att ni tar livet av varandra." Jag kan säga att jag mycket hellre föredrar att vara sams med henne.

Jag är glad att jag har Annalena. Hon är en stöttande klippa och en fin vän. Hon ger uppmuntarnde ord mitt i allt och är väldigt omtänksam. Precis som en storasyster skall vara.





I Love You Sis.

Det var back to Åbo igår efter en lyckad helg på Åland och en silverpeng för flickorna. Min klädsel för dagen var det här:

Jag tror att det kommer att bli en spännande vår i England för min del. Jag tror att Jay kommer att vinna idol 2010 men jag hoppas på Minnah. Jag tror att ESC futsal kommer att vara bland de fyra bästa i Finland och jag tror att det är en mening med allt som sker.

Jag tror också att det finns någonting där uppe. Vet inte vad eller vem. Men någonting.

Hösten 1996. En lapp om att fotboll skulle dra igång för flickor hade satts upp på anslagstavlan på dagiset. Jag såg lappen och hoppade sedan resten av dagen runt omkring och tjoade med min dåvarande bästis; "Vi ska börja i fotboll, vi ska börja i foooootboll." Yepp, jag visste direkt att fotboll var min grej. Jag började och kan så här 15 år senare konstatera att det var bland det bästa jag har gjort. Fotboll är livet och jag älskar det!

Jag har bråttom, sticker till Åland med flickor 96 födda på fotbollsturnering. Jag hinner inte uppdatera dagens, det får bli dag 8,9,och 10 på söndagen när jag kommer hem.

Ha ett skönt veckoslut!

Jag har många fina kompisar och fina vänner. Mina närmaste vänner finns alltid där för mig och kommer alltid med goda råd.(Speciellt Alexandra, hon har ALLTID någo bra att komma med ;) ) Dom får mig på bra humör och är härliga personer att hänga med. I love them!!

Men för att ta fram en bästa vän så måste jag nog säga sambo Johan. Han känner mig utan och innan. Han finns där när jag är på bra humör och vill dela min glädje och han är där när jag är ledsen och behöver tröst. Han är så sjukt rolig typ att bo ihop med och han kan verkligen bjuda på sig själv och få mig att skratta. Han har också en förmåga att kunna överraska, när som helst. Han är en romantisk typ och ibland alldeles för snäll. Det känns skönt att få en kärleksförklaring vilken tid på dygnet som helst och man vet att de är äkta vara. Senaste lördag natt vaknade jag kl.04 av ett mess där det stod "Hörde just "Just the way you are" o kom att tänka på att de e ju sjukt hu jag tycker om dig", jag menar, vem blir inte glad av sånt? Jag är lyckligt lottad.

Johan är nog min bästa vän och ett liv utan honom skulle vara tråkigt. Riktigt tråkigt!

Min dag började tidigt som vanligt. Att 'jobba' på dagis ger en inte sovmorgnar precis. Fick däremot sällskap av en sömnig sambo till frukosten som var en väldigt trevlig start på dagen. Alltid roligt att ha sällskap på morgonkvisten. Traskade sedan iväg till Kastanjen. Väl framme ritade jag 22(!) bilder till julkalendern, puuh. Tog cirkus about 3 timmar. Men nu är det fixat. Hade en trevlig dag på dagiset med söta barn. Jag stortrivs i deras sällskap.

När jag kom hem fixade vi ihop en couscous-kycklingwook som blev mumsfilibabba. Vilade lite på maten, hämtade mitt H&M paket och mötte sedan upp syster och Sofia för teaterbesök. Utrensing. Mycket bra, rekommenderas!

Nu sitter jag och väntar på att Johan ska komma hem från futsalträning. Sen blir det nog att lägga öra på kudden. Tidig väckning imoron igen.

Men en bra dag har min dag varit.


Det här fanns i H&M paketet. Behålla eller skicka tillbaka?