Ann-Sofie

År 1989 kom jag till världen och då väntade en nervös storasyster på mig. Hon säger att det var mitt fel att hon började bita på sina naglar eftersom hon var så nervös när jag föddes. Hon har dock tagit sig ur det problemet och jag kan känna mig lugn. Min syster är en 86:a, dvs hela tre år äldre än mig. Oftast undrar folk om det är min lillasyster eftersom hon är så mini. Men nej, storasyster she is, och inte vilken storasyster som helst utan den bästa storasystern i hela världen.

Annalena och jag har ett nära förhållande till varandra och jag rådfrågar henne om allting. Ingen skillnad vad saken gäller. Och hon gör likadant, den andras åsikt är viktig. Hon bor också i Åbo vilket jag är väldigt glad för. Vi har alltid haft ett bra förhållande till varandra men speciellt på senare dagar, när vi båda har mognat, har vi blivit ännu tightare. Finns inte många saker som slår syster-mys.

När vi var små kan jag tänka mig att jag många gånger var en  pain-in-the-ass lillasyster. Jag skulle hänga med med Annalena och hennes kompisar överallt. Ö v e r a l l t. Men hon tog mig (oftast) snällt med. Något som dock fick bägaren att rinna över var när jag följde med på hennes sim-resor med lågstadieklassen och stal showen med att i bussen rapa på beställning. Säga de andra barnens namn osv. Annalena gick då på sexan och 12 år kanske var en känslig ålder... Det slutade i alla fall med att en skrattande mamma tog bort mig. Hehehehehe.

Vår värsta fight minns jag mycket väl. Annalena gick på 9:an och jag på 6:an. Det var kväll och mamma hade gått ner till nedre våningen för att sova. Sis och jag var på väg att lägga oss men skulle först tvätta tänder och ansikte. Hon stod vid spegeln vid lavoaren i vessan och jag gav en liten knuff för att ta vatten i mitt tandglas. Det skulle jag inte ha gjort. "Vad gööör du?? Du tror att du kan tråma dig hur du vill som om du sku äga hela väääärlden!!!!!" Jag blev arg och gav henne en knuff och försvarade mig med "Int tror jag alls!!!! Själv e du sån!!!" Sen drog fighten igång på allvar. Jag ljuger inte när jag säger att hår tussar flög och armar och ben blev röda och blå av slag, knipningar och sparkar. Vi skreeeeek och skreeeeeek. Till slut kom en arg mamma upp och sa " NU SLUTAR NI!!!!!!!!! Herregud, grannarna tror att ni tar livet av varandra." Jag kan säga att jag mycket hellre föredrar att vara sams med henne.

Jag är glad att jag har Annalena. Hon är en stöttande klippa och en fin vän. Hon ger uppmuntarnde ord mitt i allt och är väldigt omtänksam. Precis som en storasyster skall vara.





I Love You Sis.