Ann-Sofie

Från och med nu hittar ni mig här.

Jag tycks hitta på vad som helst för att inte behöva skriva skoluppgifter.

Kära bloggläsare, nu behöver jag era kommentarer. Tycker ni att Johans Fifa Tv-spelande har gått waaaaay över gränsen när han ber (läs:uppmanar!) mig vara tyst för att mitt nynnande gör så att motståndarna kommer till motanfall?

Jag har lätt det snyggaste fodralet för spelkort.



Nu kanske ni funderar, och vad i helsike behöver man det till? Och då svarar jag, att jag älskar att spela kort och att bo med Johan innebär mycket kortspelas. Både hemma och borta, därför är det bra med ett metall fodral så att korten hålls i skick när man transporterar dem i väskan. Punkt och slut.

Helgen i Sverige får helt klart fem av fem toasts, som Benjamin säger.



Mitt fina resesällskap efter en god lunch på Åbo flygfält.



Jag, mätt och belåten.

När vi anlände till Stockholm möttes vi av Johans härliga moster. Hos dem spenderade vi våra två nätter och blev emottagna på bästa sätt. En schysst familj, verkligen.

På fredagen bar det iväg på Idol final till Globen. Där åt vi lyx buffet, satt på VIP läktaren, träffade Olle och Roshana i "vårt" VIP rum, njöt av bra live musik i form av Danny och Mathias, Finalisterna Robin och Amanda, Moa, Amanda P, Molly, Olle och André och slutligen, till Johans stora glädje, Agnes. När vi entrade Globen hoppades jag på att Robin skulle vinna, men ändrade mig nog efter fredagens uppträdanden. Då var Amanda bättre. Det var helt annan stämning inne i Globen när hon stod på scenen, ett helt annat drag.



Johan i VIP rummet.



Flickan som verkar scheva.



Strax innan start.



Konfetti regn över segraren Amanda.


På lördagen tog Stina med oss till Barkaby Outlet. And.I.Was.In.Heaven.

Sen hoppade vi på båten och åt lite buffet igen. Gott gott.

Reklamen som är en av absoluta favoriterna genom tiderna. Ger mig grym träningsfeelis. Så där svettig kommer jag antagligen att vara efter morgondagens "fotbollsträninig" som består av länk + trapplöpning. Huga!

Det här är vad jag sysslat med den senaste tiden.



Julpyntat.



Gjort tomtegröt helt själv för första gången.



Bakat pepparkakor och haft glöggkväll med fina människor.



Hejat fram killen och hans ESC till en fin andra plats i Finska Futsal Cupen.



Gått på världens finaste twins julfest och lyssnat på fin musik.



Hängt med min gudson.



Skrattat tillsammans med härliga individer.



Sett det snöa.

Nu ska jag hoppa i duschen, klä på mig och packa.

Men jag lever! Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen. Men ikväll ska jag ta igen det, jag lovar. Är just hemkommen från boendet efter en nattur, och nu ska jag jobba lite till, i klädaffären på kungsgatan.

På återhörande.

Till världens bästa syster.



Puss och gonatt.

Jag vill sjunga julsånger. Vem kommer till Eriksgatan om jag har julkonsert? :)



En av mina absoluta favoriter. Åh, härliga jul.

De som har läst kommentarerna i mitt förra inlägg funderar säkert vad kommenteraren menar med en klassiker.. Låt mig (motvilligt, eftersom jag skäms) förklara.

Det var söndag och en minibuss fylld med hungriga ESC spelare stannade vid ABC. Jag befann mig också i bussen eftersom jag varit med och hejat. Alla beställde vi vad vi ville ha och så väntade vi, hungriga. Flera Kerrosaterian kom ut efter en stund och då fick flesta av oss sin Kerrosburgare. En hunrgig individ bredvid mig blev utan, tillsvidare. När jag ätit halva Kerrosburgaren kommer damen ut med en Kanahampurilainen. Hon tittar frågande på killen bredvid mig som hastigt säger tillbaka att han inte har beställt någon Kanaburgare, utan en Kerros. Där sitter då jag, med burgaren i käften och kommer på att jag inte alls har beställt en Kerros, utan en Kana. Hoppsan tänkte jag då, och ville samtidigt sjunka genom jorden när damen förklarar att man nog måst komma ihåg vad man beställer. Jonas var snäll och åt upp Kanaburgaren i alla fall. Jag kände mig dummare än någonsin och funderade länge hur i helvete man kan klåpa till det så?

Jag måste få försvara mig med att tankarna fortfarande var på en Kerros eftersom jag precis innan jag beställde ändrade mig och tog en Kana. Tyvärr fick Jonas lida. Felåt.

Sällan har en dag startat så bra som den gjorde igår. Hade ett mysigt morgonmål hos en fin vän med bl.a. nybakta semlor, kaffe, frukt och ägg. Morgonmålet får definitivt fem nybakta semlor av fem möjliga. Sällskapet, liksom maten får alltså full pott. Så skönt på alla sätt och vis. Jag var så glad i kroppen när jag cyklade hem.

Sällan har det varit så skönt att kramas.

Och det blev inte jag som får skrida ner för trapporna med ljuskronan på huvudet. Jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte tycker det gör något. För visst skulle det ha varit härligt att få vara årets Lucia. Men jag är inte förkrossad, nejdå, jag är glad att jag har fått vara bland de tio och jag vet att jag, via er som röstat, har bidragit med pengar till insamlingen. Och det känns ju i alla fall bra. Nora Peltola, kandidat nr.7 är Finlands Lucia 2011.

TACK än en gång till er som röstat!

Om det är någon som har missat när Luciainsamlingen tar slut så skall jag informera att sista dagen är idag. Med risk för att verka tjatig vill jag givetvis puscha på lite extra för att ni skall rösta och delta i insamlingen. Gör det här. Imorgon kommer beskedet om vem som skall bära ljuskronan som Finlands Lucia 2011. Imorgon är den långa väntan äntligen över. Det kan gå på två sätt för mig. Antingen blir jag Lucia, eller så blir jag inte. Enkelt, men så sjukt nervöst. Det har varit konstigt att se hur allting mera eller mindre enbart handlat om Lucia den senaste månaden, vilket är helt förståeligt. Men jag trodde nog inte att jag skulle fundera så här mycket på det, att det är det sista jag tänker på innan jag somnar, och det första som kommer i mina tankar när jag vaknar. Jag tänker givetvis så mycket på det eftersom jag så jätte gärna skulle vilja att det går vägen. Men som jag tidigare nämnde, chansen är inte så väldigt stor. Vi är trots allt ändå 10 stycken fina flickor som kan bli.

Vad jag försöker säga så där mellan raderna är att jag är så otroligt glad för allas engagemang i hela Lucia grejen. Fina blogg inlägg från er på era bloggar, länkar på facebook och alla fina kommentarer. Känns skönt att veta att det finns någon där ute som tror på just mig. Det gör mig glad och varm om hjärtat. Tack!





Redan som liten ville jag vara Lucia, och min största idol var (och är fortfarande) storasyster Annalena.