Ann-Sofie

Det är omöjligt att plocka fram endast ett favoritminne. Jag har too many. Italien resan.ABI resan.USA resan.När min vän Jannica berättade att hon flyttar tillbaka till Finland.Coldplay konserterna.Alla tusentals fotisturneringar som junnu.Härliga skrattattacker med vännerna.Midsomrar i skären..... Som sagt, listan kan göras låååång. Men ett minne som ligger högt på min lista är nog när vi steg till div.2 med damerna. Hösten 2009 blev det klart. Efter att ha fumlat bort en match som vi borde ha vunnit och istället spelat jämnt blev det plötsligt osäkert om vi skulle stiga. Det var många tårar efter den matchen och det såg mörkt ut. Men någon högre makt ville att vi skulle stiga och de andra lagen spelade som vi ville. Vi vann sista matchen på hemma plan, i ösregnet. OCH VI STEG. Härlig känsla.