En lyckad helg.
Helgen som gick får 5 solstrålar av 5 möjliga. Vi hade ju alltså besök mellan onsdag-söndag. På onsdagkväll, före besöket anlänt, gick vi på film festival öppningen i Bradford och såg You will meet a tall dark stranger. Vi fick gå in på röda mattan och bion började med öppningstal.
Efter bion gick vi och satte oss på The Westleigh Hotel Puben nära oss. Jag ville överraska syster med att sitta där när de anlände fast jag sagt att jag skulle gå hem. Det blev ett kärt återseende ska ni veta. Kramkalas och kramkalas.
Jag somnade som alla säkert kan räkna ut med ett stort leende på läpparna efter att ha fått träffa Annalena och Thomas. När jag vaknade nästa morgon var det dags för Liverpool. Vi hoppade på bussen och befann oss 2,5 timme senare i staden där det skulle kollas fotboll. Vi strosade omkring på stan, åt god middag på en italiensk restaurang och avslutade kvällen med att ta en taxi till Anfield Stadium för att höra tiotusentals fan sjunga "You'll Never Walk Alone" . Matchen var inte speciellt händelserik, men Liverpool supportrarna var något extra. Roligt att se. Men nej Timo och Fredda, jag blev inte omvänd. Haha.
Fredagen var det Bradford rundvandring. Vi gick i butiker för att handla billiga träningskläder och åt lunch på ett mysigt café. Quality time? Oh yes.
Fredagen fortsatte med middag i vårt trevliga kök. Lina fixade utsökt Pad Thai och vi njöt. Vi skålade med våra vinfyllda muggar och var allmänt lyckliga över situationen.
Lördagen var ett besök till grannstaden Leeds inprickat. Ett lyckat besök. Planerna om att åka hem till Bradford för att äta middag på någon trevlig resaturang gick åt stöpet och vi hamnade på Mc.Donalds istället. Så kan det också gå. Lina och jag tog istället med oss en morotskaka när vi gick till Annalena och Thomas hotellrum som vi avnjöt med några koppar te. Så engelskt, och så gott. Sen blev det kortspel tills puben stängde.
Söndags morgonen var inte rolig. Jag vaknade och visste att besöket åker hem. Vi åt alla morgonmål hos oss och promenerade sedan till Interchange för att säga hejdå. Inte roligt alls. Men jag får väl tänka att det var härligt att de över huvudtaget kunde komma på besök. Och vi hade ju en dunder lyckad helg, faktist.
Nu väntar jag på nästa besök. Mamma och Lars-Gunnar finns här hos mig om endast två veckor. Den tanken höjer humöret, mycket.
Over and out.
Efter bion gick vi och satte oss på The Westleigh Hotel Puben nära oss. Jag ville överraska syster med att sitta där när de anlände fast jag sagt att jag skulle gå hem. Det blev ett kärt återseende ska ni veta. Kramkalas och kramkalas.
Jag somnade som alla säkert kan räkna ut med ett stort leende på läpparna efter att ha fått träffa Annalena och Thomas. När jag vaknade nästa morgon var det dags för Liverpool. Vi hoppade på bussen och befann oss 2,5 timme senare i staden där det skulle kollas fotboll. Vi strosade omkring på stan, åt god middag på en italiensk restaurang och avslutade kvällen med att ta en taxi till Anfield Stadium för att höra tiotusentals fan sjunga "You'll Never Walk Alone" . Matchen var inte speciellt händelserik, men Liverpool supportrarna var något extra. Roligt att se. Men nej Timo och Fredda, jag blev inte omvänd. Haha.
Fredagen var det Bradford rundvandring. Vi gick i butiker för att handla billiga träningskläder och åt lunch på ett mysigt café. Quality time? Oh yes.
Fredagen fortsatte med middag i vårt trevliga kök. Lina fixade utsökt Pad Thai och vi njöt. Vi skålade med våra vinfyllda muggar och var allmänt lyckliga över situationen.
Lördagen var ett besök till grannstaden Leeds inprickat. Ett lyckat besök. Planerna om att åka hem till Bradford för att äta middag på någon trevlig resaturang gick åt stöpet och vi hamnade på Mc.Donalds istället. Så kan det också gå. Lina och jag tog istället med oss en morotskaka när vi gick till Annalena och Thomas hotellrum som vi avnjöt med några koppar te. Så engelskt, och så gott. Sen blev det kortspel tills puben stängde.
Söndags morgonen var inte rolig. Jag vaknade och visste att besöket åker hem. Vi åt alla morgonmål hos oss och promenerade sedan till Interchange för att säga hejdå. Inte roligt alls. Men jag får väl tänka att det var härligt att de över huvudtaget kunde komma på besök. Och vi hade ju en dunder lyckad helg, faktist.
Nu väntar jag på nästa besök. Mamma och Lars-Gunnar finns här hos mig om endast två veckor. Den tanken höjer humöret, mycket.
Over and out.
Kommentarer
Postat av: syster
tack tack tack:) puss
Trackback
